.

Känner på något vis att det här kommer att bli en fantastisk dag. (Ingen ironi)

Har just avslutat den kanske sämsta frukosten på länge. Men är man en stackars (Ironi) hungrig ungdomsledare som måste få i sig några kolhydrater innan arbetet, så tager man vad man haver. Eftersom att min hårde (Ironi) pastor har bestämt att det är bön kl.08:00 som gäller, brukar frukosten helt enkelt få vänta till senare. Tro nu inte att jag är bitter på min pastor - för jag äälskar faktiskt morgonbönen! (Ingen ironi) Men sådär 07:30 klingar inte ordet frukost så alldeles ljuvligt i mina öron. Därför brukar min frukost ätas efter bönen på mitt so- called "kontor" - med andra ord ungdomsgården. Där erbjuds (Thank God!) läsk och gamla kakor. Nice. 

Min frukost idag bestod av Nygårda Cola, en banan och några runda, bruna kakor som tagit smak av annanasteet som stått i samma skåp. Det kommer att bli intressant hur länge jag håller mig pigg och alert som en smärt. Just nu går blodsockret upp, upp, upp och likaså humöret. Hejåhå klockan 12 kommer jag att ligga däckad i en av de vita, fluffiga, sovsköna sofforna. Bäst att jag snabbar på med planering, telefonsamtal, mail, undervisning och andra roliga förberedelser. Men först - Worship Woooha!


Ps. Jag känner fortfarande att detta kommer bli en fantastisk dag! Glory to GOD almigthy!





Love Emma

Kaffet är slut.

Sitter i köket och blickar ut genom fönstret. Det är nog möjligt att vi på Hygabacka 4 faktiskt äger den bästa utsikten i hela byn. Alla lampor och gatlyktor gör att man nästan kan tro att det är kärnan i en stad man ser ut på. Kan inte låta bli att tycka att det är lite vackert, även fast jag vet att den röda belysningen till vänster om den stora björken faktiskt inte är the Mighty Mall utan ICA-skylten.

Yes you are absolutly right, detta ÄR ett tappert försök från min sida att sluta längta till bort. Att sluta längta till stan, till underbar trängsel, bussar, utbud och caféer.

För, just nu befinner jag mig Här. I Edsbyn. Där den enda trängsel man kan komma åt är Second hand på lördagar. Men jag försöker faktiskt att trivas. Jag försöker faktiskt att älska den här byn, jag har till och med gett mig på att försöka ge bandyn en chans. DÅ har det gått långt. Så jag försöker faktiskt.

Funderade idag på hur mitt liv skulle ha sett ut - utan Jesus.
Och jag kom fram till att det skulle inte ha varit något liv.
För, man kan säga vad man vill men, det är faktiskt Jesus som gett mig ett liv.
Alltså ett riktigt LIV.

Även om jag just nu bor på en plats som inte är mina drömmars p(a)lats, så lever jag. Fullt ut. Varje dag.
För jag har någon som varje morgon viskar: "God morgon Emma, det här är en ny dag -made by me God almighty - just för dig! Ta vara på den och lyssna på mig! Jag kommer gå vid din sida!"
Nice? JA!
Peppad att leva? JA!

Så även om man inte trivs som fisken i vattnet eller som Edsbybon på bandymatchen kan man leva fullt ut ändå. Det är nog (delat med storyn bakom varför hot dogs heter just hot dogs) dagens aha!.

Love Emma

En sak är säker - Gud bryr sig om oss. I det lilla och i det stora och vare sig vi väljer att tro på honom eller inte. Är inte det schysst så säg!

Har haft en riktigt dålig dag idag. Har klagat, deppat och surat. Tillslut gick det så långt att jag bestämde mig för att lägga mig och sova (Som att det skulle göra det hela bättre). Tänkte väl att det skulle vara skönt att slippa vara medveten om mitt dåliga och deppiga mood.

Men då jag låg där på sängen med en filt över mig kom jag på att jag faktiskt inte pratat med Gud om hur jag mådde. Så, jag började.  "Gud, vad gör jag här i Edsbyn egentligen" Gud, vad gör jag för nytta?" "Gud, varför tog du inte någon annan, bättre, mer erfaren, äldre än mig?" "Gud, jag förstår inte vad du vill!" "Gud, jag känner mig så dålig!" "Gud, ingen har respekt för mig.." "GUD, GE MIG UPPMUNTRAN!"  

Sedan la jag mig med ansiktet mot väggen och försökte blunda bort min förtvivlan. Tio minuter senare får jag ett sms. Eftersom att jag fortfarande är sur och iställd på att somna vägrar jag att läsa det. Men nyfikenheten ökar och tillslut bara måste jag titta. Ett okänt nummer. Vem är detta?

Jag öppnar smset och läser att det är från min vän Viktoria som jag varken träffat, sett eller pratat med sedan i maj. Visste inte ens att hon hade mitt nummer. Och det bästa är det hon skriver: "Satt och tänkte på dig helt plötsligt och undrar bara hur det är med dig? Hur går jobbet som ungdomsledare?"

Blev jag uppmuntrad? JA!

Gud är bara så rolig. Här ligger jag och deppar, tvivlar på mig själv och önskar att någon annan tagit jobbet. Jag ber om en uppmuntran och han svarar direkt genom att använda Viktoria. Jag menar, slump? Nej, jag tror inte det.

Gud bryr sig om oss. Långt mycket mer än vad vi kan förstå.

Så, tveka aldrig på att sända iväg en bön till Gud. Vem du än är, var du än är och vad det än är.

Love Emma

Rolig och händelserik är orden jag väljer för att beskriva denna dag.

Salemkyrkan/Gud bjöd verkligen på en fantastiskt spännande gudstjänst idag. Patrik som jobbar i mongoliet berättade om arbetet de gör där och som vår församling stöttar, Stefan berättade om det fantastiska helandet han varit med om och Kjell predikade så att det knakade. Riktigt nice.

Och, okey people dont laugh - but Emma just started in a dancegroup!

Hade den första danslektionen idag och jag överdriver inte om jag säger att jag aldrig i mitt liv har känt mig så ograciös. Jag kan ju säga såhär - det finns en anledning till varför jag blev kallad snubbelfot då jag var mindre. Och det har ju hänt förr att jag i tro om att vara den absolut bästa dansaren och totally stupsäker på mitt move, rört mig åt ett håll medan alla de andra dansat åt det andra.

Skulle jag beskriva det med en bild så skulle det nog bli pretty much like this. 




Jag känner på någotvis medlidande hos den här stackars elefanten.

Men du, tro inte att jag inte tycker att det var kul att dansa. Vad vore en utmaning om man inte tog den? Och vad vore ordet träning till för om man inte gjorde till handling? Jag vägrar att tro att jag är ett hopplöst fall. Och om inte annat så är ju Gud god.


Love Emma

Sandstrand

Varm sandstrand

Jättevarm sandstrand

Jättevarmsandstrand och volleyboll

Jättevarm sandstrand, volleyboll och solbränna.

Jättevarm sandstrand, volleyboll, solbränna och.....just ja...

..HÖST var det visst.


MEN, lika glad är jag för det! Det gäller ju att se det positiva i tillvaron.

Höst. Det finns ju massor med bra saker med hösten.


- Löven blir gula, röda och trevliga

- Den kalla luften en tidig, söming morgon

- Snygga vinterjackan rotas fram- eller ännu bättre man inser att det behövs en NY

- Man kan ha en massa galet snygga mössor och halsdukar - utan att känna sig som en toast

- Man kan lägga sig i sängen utan att behöva skaka täcke, kuddar och madrass för att vara säker på att inget ovälkommet djur där sig gömma.

- Det är okej att vara en blekfis

- Myggorna faller in i en djuuup, lååång, väldigt lång sömn
 
- Man kan tända värmeljus och faktiskt se lågan

- Te-årstiden! Hundra olika sorters te plockas fram

- Mys - jag säger det igen - MYS!

- 25-minuterslånga, kokheta duschar

- Man slipper bli kallad "mes" för att man kör lager på lager och ändå fryser


Tro mig, det finns ännu mer! Du behöver faktiskt inte deppa hela oktober och frysa igenom hela november! Nej, kom in på en kopp te vettja!


Love Emma

Detta blogginlägg tillägnas speciellt mina goda vänner Ida, Rebecca, Fredrik och Pettson. Varför? Jo, det ska ni snart få veta!

Måste säga att en lördagskväll har inte gett så mycket skratt på länge som den gjorde igår. Hade bestämt mig för en lugn kväll, en promenad och nanna tidigt. MEN, det där med att vara lugn är inte riktigt min grej - det är på tok för långtråkigt. Och när dessutom Frida ringer på dörren, ja, då finns det ingen utväg. Tankarna går inte till något annat än BUS! Precis BUS - och det är här mina kära vänner Ida, Rebecca, Fredrik och Pettson kommer in i bilden. Hörde att er kväll i ungdomsgården bjöd på mer än monopol och snickersruta...?